SOL, VIND,
VATTEN OCH LITE
ENERGIDRYCK

Det har sagts att “stora civilisationer” kan grundas tack vare ett överflöd av energi. Vad det betyder är att om man har mer energi än vad man använder själv så kan överflödet gå till samhällsbyggande.

Tänk på ved, till exempel. Du kan ha ved att värma ditt eget hus med, har du mer än så kan du även värma grannens hus och har du väldigt mycket ved kan du värma ett samhälle. Det är detsamma med potatis. Du kan ha till dig själv, till dig och en granne eller till en hel by.

För ved är energi. Det är också potatis. Vi tänker inte ofta på det eftersom man idag ofta menar något annat, typ diesel eller el när man pratar om energi. Men när du eldar frigörs energi som blir till värme. När du äter en potatis omvandlas energin så dina muskler kan röra på sig.

Energi kan inte skapas eller förstöras. Bara omvandlas från en form till en annan. Det brukar kallas för “Energiprincipen”. Om du gnuggar dina händer blir rörelseenergi till värmeenergi. När du tänder en lampa blir elektrisk energi till värmeenergi och ljusenergi. En mobiltelefon använder kemisk energi för att skapa elektrisk energi som blir till värmeenergi, ljudenergi och ljusenergi.

Det människan varit snillrik på är just att omvandla energi. Vi har kommit på en massa olika sätt att göra en energi till en annan så att vår tillvaro blivit bekvämare. På så vis har vi skapat oss ett överflöd av energi. Det överflödet formar den “stora civilisation” vi nu lever i.

Människans berättelse är i stort sett en berättelse om energi. Människan har alltid varit på jakt efter energi, helt enkelt. Precis sådär i början av människans historia har vi jagat efter mat och sökt efter värme. Och så har det utvecklats och utvecklats för att sen bli till vår tid.

Fram till rätt nyligen spelade det inte så stor roll var någonstans energin kom ifrån. Så länge fabriken var igång, bilen rullade och huset var varmt tänkte man inte särskilt mycket på hur det kom sig. Idag är det annorlunda. Hur energin kommer till våra hem, jobb och bekvämligheter spelar en stor roll. Annars går världen under säger många.

Just nu går jakten på energi och nya sätt att omvandla den på högvarv. Man anlägger solceller på tak, bygger enorma vindkraftsparker, etablerar vätgasfabriker, för att inte tala om regeringens uppsatta mål att bygga fler kärnkraftverk.

Med andra ord, energi är på tapeten. Elen är dyr. Dieseln också. Det pratas om grön energi och annan energi. Det ska byggas batterifabriker och kärnkraftverk. Och eftersom el transporteras i kablar så ska det nu dras en väldans massa sladd kors och tvärs.

Människans energi talas det däremot mindre om.



När de första sladdarna drogs in i fabrikerna i början av förra sekelskiftet drev de inte bara maskinerna. De lös upp de nya glödlamporna, som kunde stå på dygnet runt och gjorde skiftarbete möjligt. Plötsligt kunde en fabrik bli dubbelt eller tredubbelt så produktiv så länge som det fanns folk som kunde jobba natt.

Där kom ett skifte till vad som kallas ett 24/7 samhälle. Nu kunde produktionen vara igång dygnet runt och människan skulle hänga med. Då räckte det inte med vanlig mat.

Alla möjliga energiomvandlings-knep kom till för att få människan att orka. Speciella drycker med massa koffein, till exempel. Coca-Cola blev populärt när samhället förändrats och folk var tvungna att orka mer. Pepsi likaså. Och de nya energi-läskerna gjorde reklam med hänvisning till just “energi”. Exempelvis, i en tidig Pepsi annons från 1903, frågar de “känner du dig trött?” och uppmuntrade folk att köpa läsken för att “sätta nytt liv i dina gamla ben.”

24/7 samhället ökade takt och likaså behovet av den där “extra” energin för människan att orka.

Energidrycker som vi känner dem idag dök upp först i Japan för att ersätta amfetamin, som på 1950-talet hade blivit reglerat. De marknadsfördes som energigivande drycker till företagsledare som tidigare hade förlitat sig på prestationshöjande droger. På 1980-talet konsumerades dessa vitaminberikade, extra koffeinhaltiga dryckerna regelbundet och mer energi blev likställt med mer tid till att arbeta. En TV-reklam för en av dessa drycker visar en person som springer runt i kostym och slips, signerar avtal och gör presentationer samtidigt som han skanderar “kan du jobba 24 timmar om dygnet?” På liknande sätt introducerades Jolt Cola 1985 i USA och dess reklam fokuserade på hur den fick folk att hålla sig vakna. Senare skulle Jolt Cola designa sina burkar för att efterlikna formen av ett batteri — som om detta var människans egna, speciella lilla laddning.

Drycker som innehöll fosforsyra och koffein var fram till 1953 förbjudna i Sverige, men när förbudet hävdes lanserades Cuba Colan (tre månader innan Coca Cola kom till Sverige). I reklamen för Cuba Colan sas det att den “piggar upp”. Efter en period i träda har drycken återlanserats, igen med slogan “Piggar Upp!”.

24/7 samhället blev värre med internet. Den gjorde att vi finns till i ett konstant flöde av aktivitet. Idag når det totala globala värdet av alla märken av energidrycker mer än 84 miljarder dollar. Framförallt är det ungdomar och unga vuxna som konsumerar.

En bekant till mig arbetar skift i Svappavaara. Sju nätter arbete. Sju dagar ledigt. Han dricker enorma mängder energidryck för att orka arbetet, men också för att orka omställningen till vanlig dygnsrytm.

De utvinningar som görs från gruvan han jobbar i, görs dygnet runt. Årets alla dagar är möjliga för människor att arbeta, och det verkar vara målet. För att de ska klara det behövs energi bortom vad som är naturligt. De behöver den där extra skjutsen, det där lilla batteriet.

Poängen här är att samhället sägs måste ställa om från en energi till en annan. Och om världens energi och människans energi alltid haft med varandra att göra vore det konstigt om så inte var fallet även denna gång. Hur kommer människan ställa om till grönt? Kommer det bli ännu mer kostsamt för kroppen, eller kommer den mänskliga-gröna-omställningen vara att röra sig bort från 24/7 samhället och leva mer enligt dygnets naturliga timmar, att leva mer med säsongerna? Eller, kommer omställningen innebära att vi hamnar ännu mer i otakt med naturens gång?

I Lilian Ryds bok Urfödan - om självhushållets mat hos folk i Lappland (Ord och visor förlag, 2019) , en bok med intervjuer med folk boende i Lapland om hur det var förr skriver författaren att: Trygghet, gemenskap och lugn präglar berättelserna om vardagslivet, både i arbete och vila. Visst hade man ständigt arbete som måste göras, och det kunde finnas brådskande stunder, som i slåttern då stora mängder nyslaget myrhö fort skulle upp på hässjor innan regnet kom. Men när ett arbete var gjort tog man igen sig. På kvällen vilade familjen mätt och nöjd efter dagens arbete….Söndagen var alltid ledig dag. Bara om man var i ett kritiskt läge för slåttern med hotande oväder eller mitt uppe i en renskiljning, kunde man arbete på söndag. Men det var sällsynta undantag.

I samma bok träffar vi Henna Pettersson, som berättar om skymningsstunden: Skymningsstunden var så underbar…Det var bästa tiden på dagen. Vi hade skymningsstund från senhösten någon gång, oktober, november, när det började bli mörkt ganska tidigt på eftermiddagen, till in i januari. Det var enda stunden då mamma och alla andra satt lugnt. Skymningsstunden var deras största avkoppling….man tände inte fotogenlampan meddetsamma när det blev mörkt, utan öppnade bara luckan i järnspisen, och så satt vi och tittade på elden.

Det är inte mer än 100 år sedan Pettersson njöt av skymningsstunden och såg elden dansa i järnspisen. Visst är det väldigt mycket som är mycket bättre idag, men vi har tappat bort saker som skymningsstunden och att lystra till säsongen och vädret i vår vardag. Jag är i vart fall rätt trött. Och det känner jag många andra som är också. En skymningsstund är måhända något att hämta hem igen om vi nu alla ska ställa om i alla fall.

Jag mår bättre nu när jag bor i Hedenäset än när jag bodde i Stockholm. Där var det sannerligen stressigt. Det fanns inte en chans för några skymningsstunder. Här kommer jag närmare en sådan tillvaro, men har inte hittat hela vägen fram än. Huset kräver mycket. Barnen likaså. Och arbetet med att bygga en Konsthall är minsann en utmaning. Men om allt nu ska ställa om, om energin ska komma från någon annanstans än förut, så tänker jag ta chansen att ställa om också - mot mer skymningsstunder.