uppströms nedströms utvinningsimperierna

Text av mirko nikolić

från andra sidan av det här utvinningsimperiet ber röster oss
att lyssna


ni vet var den här rosiga verksamheten har varit
femtio, trettio år sedan
ni berättar om plundring och förstörelse
om den orättvisa utgrävningen av din ö


av er värld
om kopplingarna mellan pengar, girighet
kolonial administration


ni berättar om hur ni gjorde motstånd mot plundringen
myndigheterna och förvaltningar gick samman
hur “de mäktigaste brott” följde
i  gruvavfallsvattnet som du fortsatte att dricka
arvet av företaget och kolonialiseringen


“resurserna”
som utvanns från ditt land har forslats bort
gjorts om till pengar
förökats i, vem vet hur många gånger,
oönskade riktningar


nuförtiden leder en av de mot oss
vi undrar om företaget berättar eller erkänner
för sina arbetare
om sina “ansvarstagande” aktiviteter, i din hembygd
i Sydafrikas apartheid
i Madagaskar
i Aboriginernas rurala land
tvärs över fem kontinenter
om deras “begränsade ansvar” i allt detta


vilken sorts sång ska vi sjunga
lämna över, för att inte glömma: de röda metalltrådarna
vars spår är svåra att fästa, här uppdragna ur ådror


låt oss sjunga vitt och brett om hur,
i ansiktet på höga odds och ojämlika domstolar,
ni inte kommer att ge vika, ni kommer hitta en väg
att tvinga 
företaget att ta ansvar för sina handlingar


en skada på en fortsätter bränna alla
er smärtas flod flyter
runt klotet, kanske för det oss närmare varandra
genom stora olikheter,
självbestämmande
vems kapital vänds mot varandra
genom en tvetydighet av
“utveckling” där kompenserad av av-“utvecklingen” här


utan att ha många sätt att stödja er på , kan vi lyssna
från vår jämförelsevis säkrare plats, ska vi här
vråla närmare mot imperiets fästningar, som vi är


du och jag vet nu väl
vart det här skinande som erbjuds oss kommer ifrån
som “rimlig” kompensation
och nej
vi behöver inte en “grön framtid”
i vilken havet stiger
till era nackar och
vår midja, endast,


jag lyssnar till ditt nynnande
runt mina ben
som du blåser genom dungar
nere
vid den stora floden mellan majs och hus,
bärandes på grödor och minnen
på fruktbara säsonger, och katastrofala vårdlösheter
korrumperat avfall som tillslut bröt igenom instabila dammar till
bördiga kuster, och du minns hur
de som bodde längs din väg
var tvungna att städa
ensamma
lämnade kvar i leran av myndigheterna ett tag till
hur de inte kunde
sova om natten
lyssnande efter om andra vågor av giftig lera bröt fram


hur arbetare från den offentliga sektorn oroade sig på andra sidan av landet
försökte skydda er
lappade samman dammen, en gång
två gånger


bara efter två, långa, år
blev internationellt bistånd
till slut satt i arbete
för att täcka över avfallet,
ämnena och ärende
på ytan avgjorda 


som så ofta, förorenade marker drar till sig förnyelseprojekt
nya investeringsplaner
batterismältning
medan nya krafter åker nedströms
och omger din kust,
i den så kallade specialzonen
för extraktion och hantering av litium,
ovanpå en forntida bosättning
vid din vänstra kust


nya gruvbrott planeras uppströms
i många hem, trädgårdar, människor
har de gamla gifthögarna inte upphört
att ligga på lur i byarna







än en gång
vem ska sjunga
och vad för sorts
sång
som vägrar att glömma liv
bortslösade
havererade
under de ondskefulla dammarna?
att sjunga med floder i grannskapet, om er gästfrihet
blottade för mäktiga faror,
fortsätter ni stillsamt
att väva
dalarna samman


ska du behöva fly,
vart ska du bära dina multituder?
utan vattenskydd,
pressad av torka från ojämna
utbyten
det skulle inte vara första gången du flydde, det torde
aldrig varit länge sen


lagar känner inte ens till ditt riktiga namn,
bara som skiffer
nyligen “tjänsteleverantör”
men, även inom min egen art, är det många av oss
som inte accepterar inte detta nonsens


många arbetar för att vända rättssystemet upp och ned,
sätta det tillbaka på jorden


ni långa, som skuggar oss från ovan
på den här krokiga kusten
som alltid varit, alltid kommer att vara
fullvärdiga medborgare
invånare i jordens atmosfäriska klimat
en stor majoritet utan ett övertag
i detta mycelium manglat från berggrund till moln
och tillbaka
honung kan inte jämföras med metalliska batterier


plommon med borater
solstrålsbevattnad nektar
leder djup ömsesidighet, din och delvis
våra batterier av oändliga cykler