Dikter och bilder av: Henrik Valentin


Läkarbesöket


Efter att ha diskuterat med en kollega en lång stund säger läkaren att hon kan remittera mig till en fysioterapeut i Sundsvall, om jag verkligen känner behov av diagnosen

Hon gör det tydligt att hon inte tror att jag skulle uppfylla kriterien
Att Egentligen utreder vi inte för det i den här regionen
Jag som läst på och vet att jag uppfyller kriterien säger inget, vill inte vara störig
Säger inget om eventuella framtida komplikationer
Säger inget om att det mest låter som en dålig ursäkt för något som egentligen beror på bristande resurser

Du är ju ung och smal så det är vanligt att man svimmar ibland,
säger läkaren när jag nämner min skenande puls
Ingen av mina vänner svimmar såhär ofta, säger jag inte
Det är nog bara något med blodtrycket, säger läkaren
Jag har just sagt att mitt blodtryck är normalt
och blodtrycksmätaren ligger orörd på hyllan
Om det varit normalt hade hon ju behövt remittera mig till ett test
som hon säger att de sällan gör
Jag undrar om det är för att det sällan behövs
eller för att resurserna inte finns



Vi håller varandras händer


Vi håller varandras händer
Bildligt talat, kanske för att vi bor i olika städer
kanske för att vi är fast i vårt eget hem
eller kanske för att vi inte har råd med bussen
och inte energin att planka

Vi håller varandras händer
för någon måste göra det
När läkaren inte tror oss
tror vi på varandra
Påminner varandra
om att vi ser, vi hör,
vi känner varandras smärta

Jag tror på dig
när du säger att du har svårt att andas
när du säger att din kropp arbetar emot dig
när du säger att du inte längre vill leva
såhär


När vården inte tycker du är viktig nog att prioritera
säger jag att du är lika viktig som någon annan
Att du har sagt saker jag kommer bära med mig för alltid
Att din existens är livsviktig för mig

När läkarna inte tror oss måste vi tro varandra
Påminner varandra så ofta vi kan att
jag tror dig
jag ser dig
jag hör dig
jag känner din smärta
i bröstkorgen
i lederna
i varje nerv i din kropp

Vi påminner varandra att det är inte normalt
att svimma
att svälta sig själv
att inte orka lämna sängen på morgonen
att det är inte normalt att ha ont
det är inte normalt att ha ont
det är inte normalt att ha ont

Jag vet
att du förtjänar vård
du förtjänar kärlek
du förtjänar nån som lyssnar på dig
och jag vet
att det kommer bli bättre
för det måste bli bättre




Fenomenet


Hos gynekologen får jag höra

att jag är den första transperson hon träffat

Fast hon vet inte ordet så hon säger bara ”sån där”

Tänker på hur det aldrig hände i göteborg

och på sjukgymnasten i den lilla jämtländska byn

som sa att jag ser ut som en tjej men heter som en kille

så hon måste ju få fråga

I småbyarna i Norrlands inland är jag ett fenomen

ett magiskt väsen, som de är tacksamma att få uppleva

Det är fint att få bidra, om än lite tröttsamt

Fast gynekologen är tydlig med att hon tycker det är bra,

att det är hemskt att det finns folk som tycker det är fel

Jag tänker ja, vad fint, vilken bra person du är

Tänker snälla kolla mig mellan benen nu så jag får gå hem nån gång


***